Alla dagar är inte glitter och sköna leenden. Vardagen är ofta en kamp om att leva upp till en massa måsten och skall.

Tillslut så tar det stopp.

Idag var en sådan dag från början till slut.

Gråt och skrik med en son på morgonen, en kamp om vem som bestämmer.

En kamp som jag vinner, med en besk eftersmak i min mun....inte alltid man orkar vara så jäkla pedagogisk och vuxen.

Tänker att man är inte mer än människa.

En kram och en slängpuss igenom ett fönster och jag ilar vidare.....sen till ett jobb.

Fan! Hinner men har andan i halsen och behöver andas djupt......

En annan av våra söner börjar gråta bara jag ställer en fråga......som att öppna en vattenkran...det tog aldrig slut.

Vi pratade.....30 min gick mer prat och gråt. Gamla saker som skavt och inte kommit ut....till slut svämmar det över.

Gråt, svårt att andas...prata.

Jag lyssnar, lyssnar, frågar och förklarar.

Så mycket tankar som snurrar.

Tårar torkas bort med baksidan av handen.

Jag är ändå varm innuti....jag hade tid.

Tid att lyssna.

Tid att finnas.

Glad att jag fick lyssna och trösta.

Alla dagar är inte glitter och sköna leenden.

Men.....det behöver det inte vara. Dessa dagar behövs.

Dagar utan glitter och sköna leenden.

Dessa dagar kan faktiskt ge ännu mer!

Stanna upp lyssna, och framför allt:

Våga fråga.

 

MM

20 februari 2012 22:03

Låter mycket klokt Maria. Låter som om du kan ta in. Man är bara männsika och det är nog.
Livet är livet!
Andas!
Lyssna!
Kram

 

Jessica

20 februari 2012 22:28

Att ha en ilsk liten 4-åring som vill bestämma själv är tyvärr riktigt friskt och sunt!!! Även om man som förälder många gånger undrar vad man egentligen givit sig in på!!!... Men att tydligt visa vad som gäller - NÄR det gäller, vinner i längden. Men allt det där vet du ju! Fast i stunden blir man så jäkla tokig!!! Och undrar var ångra-knappen sitter....

Att däremot har stora ledsna killar, låter jobbigt! Fy så ont det skulle göra i hjärtat. Man vill ju bara på alla sätt skydda dem mot allt, men det går ju inte. Livet är hårt, tufft och orättvist....
Har inte ännu upplevt det du beskriver. Gråt från de stora här, kommer än så länge bara när de håller på att "slå ihjäl" varandra, i ett av alla förekommande syskonbråk.... Tur att de inte kommer varje dag...

Styrkekramar till er alla!

 

ElisabethT

21 februari 2012 08:40

Jag kan förstå att samtal med den äldre sonen var jobbigt men tänk att han har det förtroendet för Dig. Han pratade med dig för att han vet att du kan , det är stort,en ära och det är för att han är trygg och vet att han är älskad.
Kram

Den yngre är en vanlig kille som ska testa sina gränser och se när han kan bestämma eller inte.

http://kapverde.blogg.se

 

malin

22 februari 2012 21:31

kram!

http://mallafors.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han är VÅR alldeles egna 15 åring, den bästa! Var alltid den du är, underbar! ...

Aldrig roligt att vara sjuk. Utmaningen är att inte hasta vidare för snabbt. Jag har blivit bättre på det. Tillåter mig att känna. Fundera. Det man kommer fram till är inte alltid roligt, men ofta ett steg framåt. Ser fram emot en ny resa i helg...

Julafton kom iår igen. Det blir alltid jul, oavsett.... Min var lite stressig men mer härlig! God fortsättning. ...

Mitt liv håller på att ändra riktning, och det är jag som styr skutan. Fortfarande väldigt overkligt. Men en sak vet jag.... det här blir en spännande resa, en resa jag drömt om lääänge. ...

Idag gick han iväg mot skolan. Vår yngsta prins. Dagistider är förbi och ett nytt kapitel i vårt liv börjar. Så nöjd och glad när du tog pappas hand och promenerade iväg imorse. Som du längtat! All lycka till dig. Kram ...