Jag vill vilja förlåta,

men jag vågar inte be om viljan att förlåta,

för tänk om du ger mig den

och jag inte är redo än.

Jag är inte redo att låta mitt hjärta mjukna.

Jag är inte redo att göra mig sårbar igen,

inte redo att se att det finns någotmänskligt i min plågoandes

ögon

eller att den som sårat mig också har gråtit.

Jag är inte redo för den resan ännu.

Jag är inte intresserad av den vägen ännu.

Jag har kommit till bönen före bönen om förlåtelse.

Ge mig viljan att vilja förlåta.

Ge mig den - inte än, men snart.

Finns det någonstans där vi kan mötas?

Du och jag.

I mitten,

i ingenmansland,

där vi står med ett ben på vardera sidan.

Där du har rätt

och jag också har rätt

och vi båda är såväl förövare som offer.

Kan vi mötas där

och leta efter stället där vägen börjar,

vägen som slutar där vi förlåter?

 Åhh, vilken längtan jag fick till lata dagar på stranden........