Direktlänk till inlägg 16 juli 2011
Dikten jag läste till Simon.
Är det du
Är der du, är det du , allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst inte förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting konstigt och krångligt
med ens har blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.
( Harriet Löwenhjelm, 1887-1918 )
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
|||||||
4 | 5 | 6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 |
20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
31 |
|||
|