Dikten jag läste till Simon.

Är det du 

Är der du, är det du , allra käraste barn,

som har kommit till sist ändå.

Om du kunde begripa, vad jag längtat,

men det kan du visst inte förstå.

Tänk att du skulle komma till sist

det vågar jag väl knappast tro,

fast det var då min enda beständiga dröm,

som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig lilla barn.

Får jag krama dig sakta ett slag?

Jag vill känna att du är mig nära,

jag vill höra dina andetag.

Tänk vad allting konstigt och krångligt

med ens har blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,

så väl att du kom ändå.

( Harriet Löwenhjelm, 1887-1918 ) 

Det var en helt magisk dag!

Tänk att drömmar slår in. Denna dag blev allt vi hade önskat oss.

Vädret var fantastiskt, precis som Oliver hade beställt.

Folkets Hus på Bohus-Malmön var fullt av människor som vi tycker om och älskar.

Saknade några av er underbara människor, men.... 

Vi började med att hissa flaggan för Simon.

  Sen började den lilla ceremonin som vi på alldeles egen hand "snickrat" ihop.

Manuel höll ett välkomst tal.

Vår underbare vän Nicke sjöng.

Jag läste en dikt.

Sen berättade vi om varför vi valde namnet Simon.

Oliver satte på Simon sitt halsband.

Hugo läste en dikt.

Oliver sjöng: Pippis sommarvisa

Till sist skålade vi och Simon sjöng: " Popular" av  Eric Saade

Gästerna jublade.

Vi bjöd på smörgås och tårta.

  Solen fortsatte att stråla och vi njöt.

Även våra gäster.

De flesta strosade till stranden för att bada och sola några timmar.

Några checkade in på pensionatet som låg brevid.

För det var verkligen så att 90% av gästerna sov över,

såg det som en chans till en liten semestertripp.

Eftermiddagen bjöd på allt!

Grill, gemenskap och massor av glädje.

Festen höll på långt in på kvällen och det var en mycket nöjd och lycklig familj som somnade på pensionatet.

TACK!!

Till alla er som var där och gjorde denna dag så magisk!

KRAM