Har varit mycket fokus på mig och mina känslor ett tag.

Tänkte släppa det lite och lägga fokus på barnen.

Det var längesedan jag berättade om dem.

Börjar med världens bästa Hugo.

12 år fyllde han för några veckor sedan och han befinner sig faktiskt i puberteten.

Mycket upp och ner.

Hugo har många fina egenskaper.

Han har väldigt bra självinsikt.

 Han vet sina starka sidor men är även väl medveten om de mindre starka.

Hugo älskar innebandy, fotboll och att sjunga.

När han kopplar av så gör han gärna det i timmar med en bok.

Hugo är väldigt omtänksam. Vill alltid det bästa för människor runt omkring honom.

Han är härlig att disskutera med. Han är genuint nyfiken. Frågar ofta och mycket.

Vetgirig.

Ibland......speciellt när han skall städa sitt rum. Så blir han fruktansvärt trött!!

Han bara MÅSTE vila många gånger. Ofta kan det ta en hel dag att städa ett rum och en toalett...

Humöret kan ju snabbt växla.....från glad till att plötsligt få något "tomt" i blicken och bara säga:

-Ahhh....men......du fattar ju ingenting.....ingen ide att prata med dig....ahhhww...

Och ibland så slår det gnistor mellan oss. Vi tänder lika snabbt han och jag. Tur att det finns en pappa.....

Förra veckan var vi hos tandläkaren och det bestämmdes att han skall få någon typ av tandställning som bara används hemma på eftermiddagen och natten. Behövs mer plats, så tänder skall dras bakåt i munnen.

Han var väl inte överlycklig men insåg att det var det bästa. Så innan sommaren så skall allt på plats.

Idag är det konsert.

Hugo älskar ju att sjunga, och har gjort det i  fyra år i en kör.

Så idag är det avslutning. Alltid lika spännande. Han är så duktig.

Kören är så fin.

Som ni förstår så har Hugo många järn i elden. Men han klarar det bra, och vi ser att han mår bra av detta.

Skolan går alltid först, och det har aldrig varit några problem.

Tror att det beror på att vi alltid varit väldigt tydliga med att så är det.

Ni som följer bloggen vet att EN gång så testade han om detta gällde....och det gjorde det!

Efter skolan så är det alltid läxor som gäller.

Det senaste så har det gjorts direkt för att sedan på med fotbollskorna och ut i parken och träna.....i timmar, om det inte är träning som han har tre dagar i veckan + match på helgen.

Det är så spännande att gå brevid honom och följa honom på hans väg.

Till hösten börjar han ny skola och det ser han framemot jättemycket!

En utmaning som han ser det.

En ny väg.

Åhhh, vad jag älskar dig Hugo!

 

Lena m fam-

24 april 2012 18:21

Oh känner igen han i min kille såååå mycket:)<3

 

malin

24 april 2012 19:29

underbart - och galet svårt på samma gång :) oh my
(härliga ord Maria- hoppas Hugo läser här) KRAM

http://mallafors.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han är VÅR alldeles egna 15 åring, den bästa! Var alltid den du är, underbar! ...

Aldrig roligt att vara sjuk. Utmaningen är att inte hasta vidare för snabbt. Jag har blivit bättre på det. Tillåter mig att känna. Fundera. Det man kommer fram till är inte alltid roligt, men ofta ett steg framåt. Ser fram emot en ny resa i helg...

Julafton kom iår igen. Det blir alltid jul, oavsett.... Min var lite stressig men mer härlig! God fortsättning. ...

Mitt liv håller på att ändra riktning, och det är jag som styr skutan. Fortfarande väldigt overkligt. Men en sak vet jag.... det här blir en spännande resa, en resa jag drömt om lääänge. ...

Idag gick han iväg mot skolan. Vår yngsta prins. Dagistider är förbi och ett nytt kapitel i vårt liv börjar. Så nöjd och glad när du tog pappas hand och promenerade iväg imorse. Som du längtat! All lycka till dig. Kram ...