Efter tio dagar ofrivillig vila ifrån träning så gav jag mig ut i spåret nu på morgonen.

Det var skönt, men tungt.

Jag tog det lugnt eftersom jag har några dagar kvar med penicillin.

Jag har en plan, och jag tänker att denna gång skall jag lyckas.

Det känns annorlunda. Inget jag kan förklara men det är en bra känsla. Den skall jag hålla fast vid.

Vardagen är här. Har inte riktigt kommit in iallt som skall fixas med, men det kommer.

En liten del vill forfarande hålla fast vid sommaren. Tror allt det finns lite kvar att njuta av.

Några guldkorn till att plocka.

Här mitt i vardagen.

Ha en bra dag!

 

malin

7 september 2012 17:50

Det låter helt klart som att du är på rätt väg ❤ sakta men säkert kommer man tillbaka - och du ska veta att vi längtar efter dig och väntar på att du ska komma och cykla med oss! Kraaaam!

http://mallafors.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han är VÅR alldeles egna 15 åring, den bästa! Var alltid den du är, underbar! ...

Aldrig roligt att vara sjuk. Utmaningen är att inte hasta vidare för snabbt. Jag har blivit bättre på det. Tillåter mig att känna. Fundera. Det man kommer fram till är inte alltid roligt, men ofta ett steg framåt. Ser fram emot en ny resa i helg...

Julafton kom iår igen. Det blir alltid jul, oavsett.... Min var lite stressig men mer härlig! God fortsättning. ...

Mitt liv håller på att ändra riktning, och det är jag som styr skutan. Fortfarande väldigt overkligt. Men en sak vet jag.... det här blir en spännande resa, en resa jag drömt om lääänge. ...

Idag gick han iväg mot skolan. Vår yngsta prins. Dagistider är förbi och ett nytt kapitel i vårt liv börjar. Så nöjd och glad när du tog pappas hand och promenerade iväg imorse. Som du längtat! All lycka till dig. Kram ...