Hur var det?

Ja vad ska man säga?

Ett av det värsta och bästa år ever!

Jag vill faktiskt inte uppleva det igen...

För mycket upp och ner...

Vill ha det mer jämnt...

Har aldrig varit med om såååå mycket olika känslor på ett år och inga lugna fina svängningar här inte utan tvära kast, hela tiden!

Imorgon är det 1 år sedan som vi faktiskt såg döden i vitögat, tänk vad fort det kan gå.

 Ta hand om varandra.

Den här gången fick han vända i dörren och gå härifrån tomhänt.

Men....

Tiden efter olyckan var den värsta i mitt liv, det räcker med det...

Nästan precis 6 månader senare så står vi med vår tredje son i vår famn och lyckan är total.

Det är naturligtvis en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!

Tiden som följde var en känslomässig berg och dalbana och det är väl egentligen nu som vi har landat...

Och det gillar jag!

Jag gillar vanligt.

Jag gillar "Svenssonlivet".

Och det livet vill jag leva!

Kram