Vi sitter i bilen på väg hem ifrån Olivers innebandyträning. Plötsligt börjar Simon gråta.

- Jag vill inte vara människa!!

- Men varför, frågar jag.

- Jag vill inte DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!

Han fortsätter tokgråta.

- Mamma....dör djur oxå?

-Ja

-Då vill jag inte vara det heller!!

Nu hör jag att även Oliver börjar gråta:

- Men Oliver...varför gråter du??

- Du kommer att dö.

- Ehh..Ja!

Simon börjar gråta ännu mer i baksätet.

-Alla i hela familjen kommer dö! hulkar han fram.

- Ja, men förhoppningsvis så kommer det dröja väldigt länge innan det händer, säger jag.

Oliver fortsätter gråta och krokodiltårar rinner ner över hans kinder.

- Jag vill inte att du skall dö. Då försvinner ju du..

- Ja..kroppen försvinner, men jag finns kvar i ditt hjärta.

Oliver gråter ännu mer.

Simon har en lösning.

- Mamma vi åker till doktorn imorgon allihopa så får han fixa det.

- Fixa vad??

- Så att vi ALDRIG dör. snörvlar han fram.

Allt detta en onsdag i bilen på vägen hem ifrån en träning.