I söndags hade vi bjudit hem lite släkt och vänner för att fira Oliver.

Vi bjöd på födelsedagsfika.

Äpplepaj, bullar, kolakakor och tårta.

Allt detta åts med god aptit.

Och tänk......vädret var på vår sida igen.....alla år vi haft kalas för Oliver så har vi kunnat vara ute, utom ett då det skvätte lite ifrån ovan.

Väldigt mysigt var det iallafall.

  Det blev ju även premiär för att använda vår altan med mycket gäster.

Det funkade precis som vi tänkt.

Mycket plats att sitta på och ett skönt avslappnat "häng" om man önskar.

  Dagen gick och vid femtiden var alla nöjda och familjen var ensamma hemma igen, förutom Olivers bästis Neo som var kvar.

Magen kurrade trots all fika.

Samtidigt kom vår alldeles egna hjälte hem, så det beställdes hamburgare i stora lass. Oliver var väldigt nöjd med dagen.

-Tänk mamma, jag har haft någon att leka med HELA dagen.

Men vet du vad..? Vi glömde sjunga.

Ooops så det kan bli....men tur att han kom på att vi faktiskt sjungit för honom 2ggr innan. Så....ingen skada skedd.

Tack alla som var här!

Oliver uppskattar verkligen att ni finns.

Hugo hoppar ur bilen med ett leende som går från öra till öra:

- Jag blev matchhjälte! Dom sa att jag var det!

Hugo har ju spelat Skona Cup hela helgen, och vi har inte kunnat vara med och titta.

Så i söndags när han kom hem var han en lycklig kille.

-Jag grät, det gjorde jag faktiskt!

Killarna spelade match om tredje pris mot Mölnlycke och när det var en knapp minut kvar så låg Warta under med 2-1.

Då!

Höger fot på bollen och in i mål, 2-2!

-Jag som oftas skjuter med vänster!

Det blir straffar och Warta vinner!

Så härligt!

 Mammahjärtat växer i bröstet av att se en sådan lycka i sitt barns ögon.

-Mamma jag grät.

- Varför?

-Det bara kom...jag var SÅ glad!