Alla dagar är inte glitter och sköna leenden. Vardagen är ofta en kamp om att leva upp till en massa måsten och skall.

Tillslut så tar det stopp.

Idag var en sådan dag från början till slut.

Gråt och skrik med en son på morgonen, en kamp om vem som bestämmer.

En kamp som jag vinner, med en besk eftersmak i min mun....inte alltid man orkar vara så jäkla pedagogisk och vuxen.

Tänker att man är inte mer än människa.

En kram och en slängpuss igenom ett fönster och jag ilar vidare.....sen till ett jobb.

Fan! Hinner men har andan i halsen och behöver andas djupt......

En annan av våra söner börjar gråta bara jag ställer en fråga......som att öppna en vattenkran...det tog aldrig slut.

Vi pratade.....30 min gick mer prat och gråt. Gamla saker som skavt och inte kommit ut....till slut svämmar det över.

Gråt, svårt att andas...prata.

Jag lyssnar, lyssnar, frågar och förklarar.

Så mycket tankar som snurrar.

Tårar torkas bort med baksidan av handen.

Jag är ändå varm innuti....jag hade tid.

Tid att lyssna.

Tid att finnas.

Glad att jag fick lyssna och trösta.

Alla dagar är inte glitter och sköna leenden.

Men.....det behöver det inte vara. Dessa dagar behövs.

Dagar utan glitter och sköna leenden.

Dessa dagar kan faktiskt ge ännu mer!

Stanna upp lyssna, och framför allt:

Våga fråga.